Limhamns Schackklubb har väldigt många duktiga och framgångsrika spelare. En gång i månaden kommer en intervju med en av dessa spelare att publiceras på den här sidan. Mars månads profil är stormästaren Jonny Hector. Jonny, som 1998 hade ett av sina framgångsrikaste år ligger på den senaste Elo-listan på tredje plats, med enbart Ulf Andersson och Ferdinand Hellers framför sig. Förutom att aktivt delta i turneringar, spelar han i klubblag i Tykland, Sverige och Danmark, oftast med strålande resultat. Här berättar Jonny bland annat om hur det kändes att bli stormästare, vem han helst av allt vill besegra och vilken betydelse han tycker Internet har haft för schacket. Namn: Jonny Hector Ålder: 35 år Gör: Spelar schack på heltid Intresse förutom schack: Resor, böcker, idrott på TV och i tidningens resultattabeller Rating: Elo 2542 Aktuell: En av Sveriges bästa spelare Foto: Per Sörenfors Hur gammal var du när du började spela och varför började du? Provade du många olika sporter eller var det schack som gällde från början? Jag var fjorton år när jag började spela. Då hade jag provat många andra sporter innan såsom barn gör och bör. Vad var det i spelet som fick dig att stanna kvar och när började du satsa på att bli riktigt bra? Rätt så snart så visade det sig att jag hade talang för spelet och det uppmuntrar givetvis en till att fortsätta. Fjorton år är förhållandevis sent att starta om man vill bli riktigt bra, men i gengäld så spelade jag väldigt mycket när jag väl hade startat och sedan gick det väl mer eller mindre av sig själv. Vem tycker du är världens respektive Sveriges bäste spelare idag? Vem tror du är bäst om fem år? Om jag fått frågan för ett par månader sedan hade svaret kanske inte varit så självklart som det är nu. Oavsett vad man anser om Kasparov i övrigt så är han onekligen den starkaste schackspelaren. I Sverige är det lika klart att Ulf Andersson har en schackförståelse som vida överstiger oss andra. Det kommer fram så många unga nya spelare hela tiden så vem som är bäst om fem år kan jag inte gissa nu. Var står du själv om fem år? Jag tror inte att jag har nått toppen för vad som är möjligt, däremot är det möjligt att jag har nått så högt som jag kommer att nå. Vad har du för mål kvar nu när du redan är så framgångsrik? Någon drömturnering att vinna? Egentligen är väl svaren på båda frågorna att vinna nästa turnering vilken det nu än må bli. Dessutom roar det mig att försöka få GM-titlen i korrschack innan datorerna har blivit alltför starka för att göra det möjligt. Någon önskemotståndare som du vill besegra? Jag skulle gärna vilja ha en vinst mot någon av världsmästarna. Jag trodde mig ha en god chans när jag mötte en mycket gammal Smyslov i Sigeman-turneringen för några år sedan, men det visade sig att han hade ett kunnande som vägde tyngre än de kroppsliga krafterna. Nu får jag väl vänta en 30-40 år till och se om Spasskij och Karpov kanske går att tala med innan jag själv blivit för gammal. Vilken är din största framgång? Bästa turnering individuellt? Det håller jag stormästartitlen för att vara. I en del turneringar har jag kommit in i stim av medgång och då kan jag komma upp i prestationsranking kring 2700. T.ex. Høje Tåstrup -92, Reykjavik -97, Oxford och Roskilde -98. Och så var det förstås roligt att vinna TV-tävlingen Snilledrag. Har du haft någon schackidol? Nej, ingen idol. Däremot finns det många spelare jag beundrar för deras sätt att spela schack. Vad har du för favoritöppningar? Som svart har jag nästan alltid spelat Spanskt och Slaviskt, som vit spelar jag som regel 1.e4. Hur vill du beskriva din egen spelstil? Fantasifull och kampbetonat. Några speciella färdigheter eller akilleshälar? Jag svarar originalitet på båda. Balansgången är svår. Vad är det absolut roligaste med schack? Kampen. Vad är en schackspelares tre viktigaste egenskaper? Ett gott minne, goda tävlingsnerver och tur. Hur orkar man spela schack så aktivt som du gör? Något speciellt knep? Om man nu vill vara schackproffs så får man spela när det finns turneringar. Hur håller du dig i form? Det gör jag väl tyvärr inte. Däremot lever jag nog inte lika hårt som en del andra schackspelare gör under turneringarna. Har du någon gång funderat på att sluta spela? Nej. Hur har du blivit så bra? Några hemligheter? Ja. Vad är viktigast, träning eller talang? Talang det har alla i ett visst mått, den är det svårt att göra något åt. Men i schack såsom i allt annat blir man bättre ju mer man tränar och studerar. På alla nivåer. Har du någon gång fått skriva autografer? Får du beundrarpost? Anser du dig själv vara en kändis? Ja, det händer. Jag är en kändis bland folk som läser schackspalten i tidningarna, det är inte så många. Något år efter Snilledrag gått på TV så blev jag igenkänd av en kille i en korvkiosk. Han blev enormt imponerad, dock inte över att få träffa mig utan över att han själv kunde känna igen ett ansikte han bara sett någon gång i TV-rutan. Jag ger honom rätt. Vem tycker du är den bäste schackspelaren någonsin? Svårt att säga då det inte bara gäller hur bra en spelare varit utan också hur starka de han slog var. Vägen till VM-titlen har alltid varit lång, så samtliga världsmästare har varit fantastiska schackspelare. Är dagens spelare generellt bättre än de för 20-50 år sedan? Hur är det i världstoppen? Talanger fanns det då som nu, däremot tror jag dagens toppspelare studerar schack mer och effektivare än gårdagens hjältar. Hur har schacket förändrats under den tiden som du varit aktiv i Sverigetoppen? Några uppenbara skillnader? Jag kommer att tänka på två viktiga saker som har förändrat schackvärlden. Datorer och databaser som träningshjälpmedel samt östmurens fall. Du spelar både i Sverige, Tyskland och Danmark. Några speciella skillnader? I lagsammanhang så är väl skillnaden störst gentemot Tyskland där de får sägas vara mer professionella än här i Norden. Hur tycker du Svenska turneringar och det svenska schacklimatet står sig mot lite större schackländer tex England, Ryssland, USA? Egna erfarenheter? Min erfarenhet är att i Sverige och Schweiz har man som regel de mest välorganiserade turneringarna. Motsatsen är t.ex ett land som Spanien, där spelar man ofta under kaotiska förhållande men det finns massor av turneringar. Mängden av speltillfälle är mycket viktig för schackklimatet , samtidigt är det alltid skönt att komma hem och spela med i de välskötta svenska turneringarna Du flyttade till Limhamns SK efter många år i Kirseberg. Någon speciell anledning? Hur många år lirade du i Kirseberg? Jag spelade i Kirseberg i 19 år och hade lust och pröva något nytt. Hur tycker du att schacket har utvecklats i och med Internet? Betydelsen? Informationsflödet är större och snabbare. Det är en stor fördel för de träningsvilliga. Hur kändes det att bli stormästare egentligen? Hur gick det hela till? När, var hur? Valby, Köpenhamn 1991: inför sista ronden behöver jag ytterligare en halv poäng för min sista stormästarnorm. Jag spelar vit mot Bent Larsen. Varken Bent eller jag har så lätt för att ta snabba remier. Lyckligtvis för mig så delar vi ledningen i turneringen med ytterliggare några spelare, det är möjligt att Larsen unnar mig att bli stormästare men jag tror även att det betyder en del för honom att när han kommer hem till Danmark få visa att han fortfarande är stark nog att vinna turneringar. En remi är nog för detta om partiet mellan östtyskarna Uhlmann och Vogt slutar remi. Jag har aldrig varit speciellt övertygande när jag försökt spela på remi som vit så jag lägger an partiet såsom jag skulle gjort i vart annat tillfälle. Redan efter ca. tjugo minuter så enas Uhlmann och Vogt om remi och lämnar tyst lokalen. Läge för att försöka med ett remianbud alltså. Men Larsen sitter med ryggen emot och har inte noterat resultatet av det andra partiet. Så vad gör man om man inte vill peka på det tomma brädet och fråga om vi ska göra likadant? Jag får vänta ut honom tills han tar chansen att sträcka på benen och titta på de andra partierna. Han noterar resultatet, jag spelar mitt planerade drag, bjuder remi och till min glädje accepterar han. Det var en dröm som uppfylldes.