|
|
|
| |
|
av Johan Hellsten Hösten 1997 spelade jag min första bundesligamatch. Därefter har det blivit ytterligare ett tiotal partier för min del. Laget jag spelar för heter Neukölln, vilket också är namnet på den stadsdel i Berlin där klubben har sin hemvist. Neukölln var Bundesligans stora överraskning under säsongen 1997/98 - som nykomling och med ett inte alltför skräckinjagande lag på papperet lyckades man plocka poäng av starka lag såsom Bremen och St. Ingbert, och höll sig ovanför nedflyttningsstrecket utan större problem. För min egen del gick spelet däremot inget vidare. En massa remier blandades med några plågsamma förluster och en (!) vinst. Även om motståndarnas ratingtal för det mesta översteg mitt eget, var det slutgiltiga resultatet (4,5 / 11) klart under förväntan. Men det har hur som helst varit roligt att delta i det tyska seriespelet, som på flera sätt skiljer sig från vårt svenska. För det första ingår hela 16 lag i Bundesligan, d.v.s. den högsta divisionen i det tyska seriesystemet. I princip alla lag är professionella och avlönar en eller flera av sina spelare. De tyska klubbarna har uppenbarligen lättare att hitta sponsorer än de svenska - samtidigt ligger det en viss risk i att vara beroende av sponsorernas välvilja. Genom åren har en hel del klubbar tvingats dra sig ur Bundesligan p.g.a. bristande ekonomiska resurser, däribland forna storlag som Stadthagen och Bayern München. Senast var det St. Ingbert från Saarbrücken som tvingades lämna serien efter ett ofördelaktigt styrelsebeslut. Mitt lag, Neukölln, har emellertid pålitliga sponsorer som huvudsakligen är baserade i stadsdelen. Dessutom är Neukölln knappast någon renodlad proffsklubb - den omfattande juniorverksamhet som inleddes på 80-talet har sett till att man har gott om egna spelare att ta av. Klubbens linje vad gäller medverkan av utländska, avlönade titelspelare är därför ganska återhållsam - de egna spelarna vill ju spela! För det andra är ligaspelet uppbyggt på dubbelronder - man spelar två matcher på en helg, och på samma ställe samlas alltså fyra lag. Inför varje säsong delar det tyska schackförbundet in lagen i grupper om två lag, som sedan reser tillsammans till de olika spelplatserna. Rond sju är seriens enda enkelrond: då möts dessa två lag. Hängde ni med? Slutligen har man i Bundesligan möjlighet att erövra inteckningar i IM- och GM-titeln. Partierna är alltså elorankade. Jag tycker att man även i Sverige borde ta sig en funderare kring detta - nu börjar det ju komma utländska spelare även till vårt seriespel, så varför gå miste om möjligheten till en titelkvalificerande turnering? Jag avrundar med ett par av mina partier från förra säsongen: Vit Jean-Marc Degraeve, St. Ingbert Svart Johan Hellsten, Neukölln Bundesliga rond 4 1997/98, Freiburg 1.e4 c5 2.c3 Sf6 3.e5 Sd5 4.d4 cxd4 5.Sf3 e6 6.cxd4 d6 7.a3 Sc6 8.Ld3 dxe5 9.dxe5 g6 10.O-O Lg7 11.Te1 O-O 12.b4 I partiet Brynell - Hellsten, Limhamns KM 1996/97, spelade vit mer aggressivt: 12.De2 Ld7 13.h4 Db6 14.De4. Efter 14..f5! 15.exf6 Sxf6 var det dock svart som stod bättre. 12...Dc7 13.Lb2 Td8 14.Dc2 Ld7 15.Sbd2 Tac8 16.Tac1 Db8 17.Db1 Här var det slut på de naturliga dragen. Vit bör stå bättre i det långa loppet, varför jag beslöt mig för att komplicera spelet. 17...b5!? Med idén 18...a5 och spel på damflygeln. Dessutom förhindras Sc4-d6. Vit har dock ett ganska givet svarsdrag. 18.Tc5 Om 18.Se4 så 18...Sxe5, och jag ser inget för vit. Inte heller 18.Sb3?! Le8 19.Sc5 a5 är något vidare för vit. Nu är reflexdraget 18...a6, men jag oroades av kvalitetsoffret 19.Tec1 Lf8 20.Se4!? (20.T5c2 a5) Lxc5 21.Txc5. Därför: 18...a5!? Ett konsekvent bondeoffer. Vit väljer nu den enda riktigt ambitiösa fortsättningen. 19.Txb5 Da8 20.Txd5! exd5 21.b5 Se7 22.Sd4 Efter 22.a4 kan svart lätta på trycket med 22...Lf5. 22...a4! Annars spelar vit 23.a4 och står strategiskt överlägset. 23.S2f3 Lg4 24.Sg5 Hade vit här eller i förra draget spelat e5-e6 skulle spelet blivit ganska skarpt. Jag har dock märkt en tendens att man i Bundesligan ofta föredrar lugna fortsättningar framför vilda chanstagningar. Kanske är det detta som kallas lagspel!? 24...Lh6 25.h4 Lxg5 26.hxg5 Da5 27.f3 Lf5!? Säkrare vore 27...Le6, bl.a. finns idén att offra tillbaka med Tc8-c3 i rätt läge. 28.Te2 Se kommentar till vits 24:e drag. Slag på f5 var inte helt ointressant. 28...Db6 29.Kh1 Tc4!? Partiet börjar nu bli ganska underhållande. 30.g4 Txd4 31.Lxd4 Dxd4 32.gxf5 Här hade båda spelarna ganska ont om tid (framförallt jag). 32...Sxf5 33.Lxf5 gxf5 verkar ge ganska goda vinstchanser för svart; hans kung står säkrare och 34.Dxf5 går inte p.g.a. 34...Dd1+. Jag gjorde emellertid vad jag trodde var ett bättre drag - det visar sig dock att vit håller remi. 32...Tc8!? 33.f6 Dh4+ 34.Th2 Df4?! Med mer mod i kroppen, eller mer tid på klockan, hade jag nog valt 34...Dxg5 istället. Vits väg till remi skulle i så fall varit ganska smal: 35.fxe7 Tc1+ 36.Lf1! (Inte 36.Dxc1 Dxc1+ 37.Kg2 Dg5+ och Dxe7) 36...Txb1 37.e8D+ Kg7 38.Tf2 Dg3 39.e6! (Efter 39.De7 kommer e5-bonden att stå i vägen för vits dam några drag senare) 39...Dxf2 40.Dxf7+ Kh6 41.Df4+ g5 ( 41...Kh5 42.Dg4+ ) 42.Df6+ Kh5 43.Df7+ Kh4 44.Dxh7+ Kg3 45.Dh3+ (Inte 45.Dxb1...) 45...Kf4 46.Dg4+, och svart kommer inte ur schackarna utan att antingen förlora tornet eller damen på dolkar längs diagonalerna b1-h7 respektive g1-a7. 35.fxe7 Tc1+ 36.Kg2 Dxg5+ 37.Kh3 Inte 38.Kf2? Dg1+. 37...Dh5+ 38.Kg2 Dg5+ ½-½ Vit Karsten Mueller, Hamburg Svart Johan Hellsten, Neukölln Bundesliga rond 11 1997/98, Hamburg 1.e4 c5 2.Sf3 e6 3.d4 cxd4 4.Sxd4 a6 5.Ld3 Db6 Ett sätt att ganska snabbt ta sig ur etablerad teori utan att lämna de sicilianska typställningarnas spännande värld. 6.Sb3 Dc7 7.O-O Sf6 8.f4 d6 9.Sc3 b5?! Denna oförsiktighet kunde fått tråkiga följder för svart. En egenhet med det tyska seriesystemet är att medan lördagsronderna inleds först klockan 14.00, startas klockorna redan 09.00 på söndagsmorgnarna. Detta för att spelarna skall hinna hem igen i god tid inför nästa arbetsvecka. En konsekvens blir dock att många misstag begås i inledningen av söndagspartierna - så även här. Det bästa hade förstås varit 9...Sbd7 och sicilianaren är intakt. 10.e5! Nu vaknade jag till ordentligt.10...dxe5 11.fxe5 Dxe5 är inte att tänka på, svart är färdig efter 12.Lf4 Dh5 13.Le2 med idén Lf3 eller 13.Dxh5 Sxh5 14.Le4. Inte heller 11...Sd7 fungerar p.g.a. 12.Df3 och dubbelhot mot a8 och f7. Det återstod att bita i det sura äpplet och backa med den enda utvecklade pjäsen. 10...Sfd7 11.exd6 Lxd6 12.Le3! Vit tar ut ännu en pjäs och hotar samtidigt 13.Lxb5. Bara att backa igen... 12...Le7 13.Dg4? Här hade vit kunnat få klar fördel genom 13.f5! Sf6 (13...Se5 14.Le4) 14.fxe6 Lxe6 15.Sd4. I partiet får svart chansen att äntligen utveckla sig. 13...Sf6! 14.Dh3 Efter 14.Dxg7 Tg8 15.Dh6 Lb7 har svart allt spel. 15...Lb7 15.Tae1 b4 16.Sb1 Sbd7 17.S1d2 Vit har kanske spelat lite för schablonmässigt - det faktum att svart ännu inte bestämt var kungen skall stå gör att det inte finns något riktigt sting i vits uppställning. Jag passar därför på att ta för mig lite. 17...Sd5! 18.f5 e5 19.Se4 S5f6 Fältet e4 och diagonalen h1-a8 har mycket högre prioritet här än löparparet. 20.Sbd2 Sxe4 21.Sxe4 Sf6 22.Sxf6+ gxf6!? Svart har tagit initiativet. Vits pjäser på kungsflygeln ser egendomligt sysslolösa ut. Det är nog dags att börja försvara sig eller försöka byta pjäser, t.ex. genom Dh4-c4. Men nu såg min motståndare en synvilla istället, och avgör på egen hand partiet. 23.Dg4?! h5 24.Dg7?? O-O-O 25.Dxf7 Ld5 0-1Tydligen skall det till något i den stilen för att jag skall kunna vinna ett parti i Bundesligan. Till sist en tragisk historia från, ja just det, 13:e ronden: Vit Johan Hellsten, Neukölln Svart Thomas Casper, Erfurt Bundesliga rond 13 1997/98, Berlin 1.d4 Sf6 2.Sf3 d6 3.Sc3 c6 4.e4 Lg4 5.Le2 Sbd7 6.O-O e5 7.Le3 Le7 8.a4 O-O 9.a5 Te8 10.d5 cxd5 11.exd5 a6 12.Sd2 Efter lite slappt spel från svarts sida har vit fått ett behagligt tryck mot svarts damflygel. Naturligt vore nu 12...Lxe2 13.Dxe2 Tc8 14.Sc4 och vit står bättre. I stället händer någonting ganska otroligt, inte mindre ofattbart mot bakgrund av att min motståndare är känd i Tyskland för att vara ganska "zäh", alltså seg. Kanske var det morgonronden som ställde till det igen. 12...Lf5?? Jag hade precis tänkt spela 13.Sc4 när f6-springarens belägenhet plötsligt gick upp för mig. 13.g4 Lg6 14.g5 Vit vinner alltså pjäs. Hur jag så småningom lyckas förlora detta parti är väl snarast föremål för en psykologisk studie. Så ta fram Freud eller C.G Jung och analysera det fortsatta händelseförloppet: 14...Sxd5 15.Sxd5 Lxg5 16.Kh1 Tc8 17.Ld3 f5 18.Lxg5 Dxg5 19.f4 Dh6 20.Se3 Tf8 21.Lc4+ Kh8 22.Df3 Sf6 23.Dg3 Sh5 24.Dg5 Sxf4 25.Dxh6 gxh6 26.Sg2 Sxg2 27.Kxg2 d5 28.Lb3 e4 29.c3 Åtföljt av ett krampaktigt remianbud. 29...Tcd8 30.Tf4 d4 31.cxd4 Txd4 32.Sf1 Tb4 33.Ta3 Td8 34.Tf2 f4 35.Txf4 Td3 36.Tf6 Tdxb3 37.Txb3 Txb3 38.Tb6 Txb6 39.axb6 Kg7 40.Kg3 Kf6 41.Kf4 Ke6 42.h4 Kd5 43.Sd2 Kc5 44.Sxe4+ Lxe4 45.Kxe4 Kxb6 46.Kf5 Kc5 47.Kf6 a5 48.h5 a4 49.Kg7 b5 50.Kxh6 b4 51.Kxh7 a3 52.bxa3 b3 53.h6 b2 0-1.Det finns en oskriven regel som säger att andra säsongen i Bundesligan är den svåraste. Neukölln klarade ju den första säsongen utmärkt, så nu återstår det att se om vi klarar oss lika bra denna säsong. Inledningen med 5 matchpoäng av 8 mot några av de lite sämre lagen var något sämre än väntat. Däremot har nykomlingen Wattenscheid med svenskarna Jesper Hall, Pontus Sjödahl och Ari Ziegler i laget startat strålande.
Följ Bundesligan genom det tyska schackförbundets resultattjänst
http://www.schachbund.de/SchachBL/index.htm |