Normunds Miezis av Pär Träff Vi sitter på en pizzeria i Limhamn. Belysningen är dämpad och sorlet från övriga gäster hörs svagt i bakgrunden. Servitrisen kommer och tar vår beställning och efter en litren stund är hon tillbaka med sallad och dryck. Han ger ett ganska lugnt intryck där han sitter i soffan och läppjar på sin öl, Normunds Miezis, medan han berättar om hur han spealde i New York. Där fick han för övrigt dela rum med Agrest. 2000 är hans bästa år hittills med ett flertal turneringsvinster. Han deltog i en turnering i Las Vegas. I Schackolympiaden i Istanbul spelade han 13 av 14 partier av vilka han vann sex. Normunds berättar hur arrangörerna vid Schack-OS förbjöd alla att ta med sig mat in i spellokalen. "Inte ens kaffe var tillåtet. Men efter protester tillät de sedan lite mat och lite dryck. Det var en mycket konstig regel", säger Normunds och fortsätter. "Däremot var avslutningsceremonin fin." Normunds Miezis blev Im 1993 och GM 1996-97, men började spela schack rätt sent. Vid 12 års ålder lärde han sig spelet av sin faroch gjorde under högstadietiden uppehåll i spelandet under ett par år. "Fotboll var roligare!", berättar han. "Dessutom spelade jag dragspel och så fanns det andra saker som var intressantare. Jag höll upp i två - tre år innan jag fortsatte." Normunds berättar vidare att han inte gått i någon schackskola. Alla schackskolor finns i Riga och han hade inte möjlighet att gå där. Utanför hörs enstaka bilar. Det börjar bli sent, men restaurangen är ändå halvfull. Servitrisen kommer förbi med våra pizzor. "Jag är taktiker och spelar mycket på intuition", säger Normunds och börjar skära upp sin pizza. Mitt spel är aktivt och de starkare sidor jag har som spelare måste vara min fantasi, intuition och de psykologiska aspekterna. Jag är en praktisk spelare och jag är hela tiden kreativ vid brädet. Jag spelar mycket och studerar nästan ingenting. Jag gillar verkligen att spela många turneringar." Miezis är en trixig spelare. Det finns alltid någon fälla i varje drag han gör. Normunds berättar att han inte brukar förbereda sina partier när han spelar öppna turneringar, och just öppna turneringar är vad han nästan alltid spelar. "Ja, jag gillar öppna turneringar bäst och har faktiskt aldrig spelat något matchspel ännu mot en och samma motståndare", säger han. "Jag brukar spela upp emot tjugo turneringar per år", fortsätter han och mumsar i sig en bit pizza. Den starkaste spelaren i världen idag anser Normunds att kanske Shirov är. Han har själv aldrig mött Shirov, men räds heller inte ett möte. "Kasparov måste slå Shirov för att kunna kalla sig världsmästare", anser Normunds. Malmö Open tycker han har varit en fin tävling. Han säger att han sällan hinner se något av de städer han besöker under ett år, men undantaget var förstås Istanbul. "Malmö är inte mer annorlunda än andra städer och själva turneringen gick bra." Medan våra pizzor stadigt minskar på tallrikarna och mörkret för länge sedan lagt sig som ett täcke och nu omsluter Limhamn, kommer vi in på partierna han spelade under Malmö Open. "Jag slappnade av i mitt spel i de sista partierna; efter förlusten mot Sjödahl ansåg jag ändå att turneringen var slut för mig", säger Normunds. "Mot Sjödahl stod jag bättre under hela partiet, men kunde inte bryta igenom. Jag hade så många bra partifortsättningar att bvälja emellan." "Det är alltid lättare att välja den allra bästa fortsättningen i en dålig ställning än i en bra eftersom man då har färre drag att välja påoch i partiet mot Sjödahl valde jag intet den bästa fortsättningen. I ett läge skulle jag till exempel ha tagit med löparen på f6, och den första iden man får under ett parti är oftast den bästa. Jag strod bättre efter öppningen." Det är lätt att se när han berättar, att han verkligen ville vinna det partiet. "Vid en vinstställning måste man koncentrera sig väldigt hårt. Istället slappnade jag av och tog det kanske lite för lätt." På min fråga om hans spel påverkas negativt i nästa rond av en förlust i föregående säger han att han inte tycker att det spelar någon större roll. "Jag anser inte att det är någon risk att man spelar för aggressivt i en rond direkt efter en förlust", förklarar Normunds. "Det kommer an på andra saker." Mot Brynell gjorde han en intuitiv bedömning av ett bondeoffer. Sedan räknade han varianter. Det var inget han hade förberett utan han såg det och bestämde sig vid brädet. "I rond fyra gjorde jag också ett bondeoffer och det gav mig löparparet", berättar han. Frågan om han aldrig är rädd att förlora när han spelar ett parti besvarar han med att förklara att det är skillnad på att förlora i en vinstställning och förlora i en ställning där man står dåligt." Men rädd under ett parti? Nej, det kan han inte påstå att han är. De andra väntar in mig med sina pizzor. Jag har hunnit komma rejält på efterkälken i ätandet eftersom jag skriver hela tiden. Genom restaurangfönstret kan man se huttrande människor pila förbi. Det är kallt! Medan vi glider in på frågor om hur året sett ut för honom och vad han gjort, läppjar han på sin öl. "Vinst i Kairo i juli, och i Bad Vilbad i oktober fick jag åtta och en halv av nio", svarar han kort. Där mötte jag bland andra Ibragimov. På Bali delade jag segern med Ehlvest i en öppen turnering. Nästan direkt efter den här turneringen i december ska jag spela i Zurich." Han berättar vidare att han var coach för det lettiska damlandslaget i Jerevan 1996 och på min fråga om det gav några stora pengar svarar han leendew: "Det lettiska schackförbundet består bara av en president och en sekreterare. Det är allt. De har inga pengar"! Sian intressen utöver schack har han i bordtennis och fiske. Normunds berättar att han under en zonturnering i Lettland brukade fiska varjer morgon. Rating är inte särskilt viktigt för Normunds, men han tillägger ändå att han gärna vill nå en rating på 2600 som länge varit ett slags drömgräns för honom även om den drömmen inte är lika stark som för några år sedan. "Den egentliga gränsen för att kunna kalla sig superstormästare ligger numera snarare runt 2650 och inte 2600, eftersom det finns så många fler ELO-spelare idag än det gjorde förr", tillägger Normunds. "Det ger bättre tävlingserbjudanden och villkor", fortsätter han och fortsätter. "Tyvärr finns det ryska spelare som ställer upp i turneringar helt utan villkor och det gör det svårare för andra genom att priserna dumpas". VM-systemet är bra anser han. Det ger schackspelare tillfälle att spela ihop pengar. Men blir han aldrig trött på schack? "Nej, det är fantastiskt att kunna jobba med det man tycker bäst om! Jag är ensamstående och har ingen familj att ta hand om. Kanske vore det annorlunda om jag hade barn och familj. Livet som schackspelare är mycket friare än om man är vanlig "knegare". Det är klart att jag blir trött på schack emellanåt, men efter ett par veckor så kommer spelsuget tillbaka igen". Antalet gäster börjar tunnas ut allteftersom kvällen blir sen. De andras pizzor är helt uppätna och min har också minskat drastiskt trots det idoga skrivandet. Vi kommer in på slutspel och än en gång styrkor i schack! "Gurevich är väldigt bra i tekniska slutspel och han gillar särskilt slutspel med två löpare. Själv tycker jag om slutspel med varsitt torn och olikfärgade löpare". Som en annan spelare som är bra i slutspel nämner han Malakov. "Jag har vunnit över honom", säger Normunds med ett leende! Pizzorna är slut. Vi börjar klä på oss medan servitrisen kommer och dukar undan. Ute känns snålblåsten iskall mot kinderna. Limhamn ligger öde och det är bara vi som går längs med Linnegatan ner mot Limhamns centrum. "En sak till kan du skriva", säger Normunds. "Jag samlar på schacknålar. Det är en hobby jag har haft sedan jag började med schack. Jag har väldigt många nu"!