Sigeman&Co Chess Tournament 2000 av Mathias Johansson Följande artikel är ett sammandrag av en serie referat för Schacknyheter. Så var det då dags igen för det som har blivit en årligt tradition - Sigeman & Co Chess Tournament. Stormästarna var på plats i Spegelhallen på Hipp i Malmö och spelet kunde börja. Hipp Spegelsalen (Foto: Dan Östergaard) Organisatörerna med Johan Berntsen i spetsen hade passat på att utveckla Sigeman Chess Tournament gentemot tidigare år. Vi är ju inne i ett nytt sekel och då passar det extra väl att förnya turneringens format. I år var det "bara" fyra deltagare som mötte varandra två gånger, en gång som vit och en gång som svart. Det färre antalet spelarna kompenserades mer än väl av att deltagarna ifråga är riktigt skickliga. Stormästarna Judit Polgar är det stora affischnamnet. Man kan nog, utan att ta sig vatten över huvudet, påstå att hon är den främsta kvinnliga schackspelaren genom tiderna. Så att hon kommit till Sverige måste ses som en enorm förstärkning av den här tävlingens status. Denna 23-åriga ungerskas karriär har gått spikrakt uppåt. Från tiden som ett av tre schackspelande syskon och underbarn har hon målmedvetet spelat sig in i den yppersta eliten, herrarna inkluderat. Judit är den första kvinnan någonsin som rankats bland de tio främsta spelarna. Så hon fick finna sig i ett visst favoritskap, även om utmanarna ingalunda är några duvungar. Eller vad sägs om den bäste svenska spelaren någonsin? Ulf Andersson har betytt för svenskt schack vad Björn Borg gjort för vårt lands tennis. Som bäst har han varit rankad trea i världen och fortfarande, åtskilliga år senare, tillhör han världseliten. Jan Timman är även han mycket rutinerad. Holländaren verkar trivas i Sverige och har gjort det till en vana att komma till Malmö varje försommar. Han brukar slåss om turneringssegern, så både Judit och Ulf lär nog få det hett om öronen. Den fjärde av spelarna kan nog inte sägas tillhöra världseliten - ännu. För Tiger Hillarp-Persson är vårt lands främsta framtidshopp. Han är, liksom de övriga, stormästare och har gjort mycket bra ifrån sig vid flera öppna turneringar. Hillarp-Persson har bland annat vunnit Copenhagen Open och representerat Sverige vid schack-OS i Elista. Så det är en deltagare som måste tas på största allvar. Publiken lär få se schackunderhållning på hög nivå när denne unge man är i sitt esse. Första ronden Hillarp-Perssons kapacitet visade sig redan i tisdagens första rond. Han spelade remi mot Judit Polgar. I och för sig var det som vit, men den unge svensken är nog ändå tämligen nöjd med inledningen med tanke på motståndet. Judit Polgar då? Tja, remi som svart går ju knappast att klaga på. Och ställningen mellan de båda var hela tiden relativt jämn. Rond 1: Hillarp - Polgar och Timman - Andersson (Foto: Dan Östergaard) Andersson fick däremot bita i gräset mot Timman. Säkert var det tungt för svensken eftersom han, som de flesta proffs, tar förluster mycket hårt. Men knäckt verkade han trots allt inte vara. För han och holländaren satt ett bra tag efteråt tillsammans och analyserade partiet i godan ro. Revanschtillfälle fanns ju för Andersson, eftersom de båda skulle mötas en gång till, då med Ulf som vit. Andra ronden - Den som inte är vid draget står bäst, för han kan ju inte göra fel. Det kan däremot den som är vid draget göra. Ungefär så sade IM Stellan Brynell till åhörarna i kommentatorsrummet, angående Ulf Anderssons svårbedömda parti mot Judit Polgar. Det var andra dagen i Sigemanturneringen i Spegelsalen på Hipp i Malmö och Andersson hade valt en gammal pålitligt variant i franskt. Det hann bara gå några drag efter Brynells kommentar och Ulf gav upp. Andersson, som inledningsvis förlorat mot den holländske stjärnan Jan Timman, såg uppenbarligen ställningen som hopplös och gav helt sonika upp. Det var nog många som tyckte att Ulf kastade in handduken för tidigt. Men så har väl antagligen han och Polgar sett en hel del i ställningen som "vanliga dödliga" inte gjorde. Hillarp-Persson mötte Jan Timman som vit i den andra ronden. Före partiet hade han pratat om att det var den här matchen som han hade förberett sig allra bäst på. Svensken valde att spela kungsgambit, istället för d4 som han brukar spela i första draget. Publiken kunde se hur holländaren grimaserade och nästan slog ut med händerna. Men som den rutinerade räv han är samlade han sig fort. Och i mittspelet var det Hillarp-Persson som hade problem. Dessutom hade svensken bara tre minuter på sig att utföra tio drag i komplicerad ställning. Hillarp-Persson lyckades reda ut situationen och klara remi. Skickligt Tiger! Kämpatakterna föll säkert publiken i smaken. Åtskilliga personer parkerade hellre i analysrummet tillsammans med Brynell. Via sensorbräden, överfördes dragen direkt till två monitorer i kommentatorrummet. De slussades också vidare till turneringens hemsida på Internet. Elitspelare som Jesper Hall och Johan Hellsten passade på att insupa atmosfären. Bland andra kända namn syntes Uno Hedin, känd schack (och trav)- kommentator från tv. Tredje ronden Judit Polgar satt i skräddarställning och balanserade skickligt på stolen. Jan Timman var uppe och gick nästan ständigt när den kvinnliga motståndaren var vid draget. Allt såg med andra ord ut som det brukar när dessa två stormästare utför dagens förvärv. Men rond tre i Sigemanturneringen i Malmö och mötet mellan ungerskan och holländaren blev ingen vanlig sammandrabbning. Eller som Judit Polgar efteråt själv kommenterade partiet: - Extremely complicated. Det var det kvinnliga geniet som till sist segrade denna dag. Polgar visade prov på sin oerhörda förmåga att räkna långt och rätt. Tiger spelade sin tredje remi i rad, nu mot Ulf Andersson. Spelarna hade knappt kommit ut ur öppningen och ställningen var så gott som helt symmetrisk när Ulf bjöd remi. Det var en märkbart lättad Andersson som fick ta emot landsmannens karda. Viktigast för honom var nog att komma in i turneringen i form av en första poänghalva, snarare än att spela publikfriande. Fjärde ronden Det märktes att det var lördag. Största publiken hittills kom till Sigemanturneringen i Malmö. Stormästarna hade haft en ledig fredag, och hur fördrev då spelarna denna dag? Ja, det var på högst olika sätt. Judit Polgar besökte Öresundsbron, Timman läste dikter tillsammans med Jesper Hall under ett poesisamkväm i Malmö och Ulf analyserade tillsammans med stormästarkollegan Jonny Hector. Jan Timman mötte vårt ena svenska hopp i form av Ulf Andersson. De har en inbördes statistik på 6-4 till holländaren (allt enligt Ulf Anderssons kom-ihåg) samt ett oändligt antal remier. Timman har aldrig lyckats slå Andersson som svart. Frågan var om Timman skulle kunna bryta trenden den här gången. Svaret blev nej. Och precis som i förra ronden karaktäriserades Ulf Anderssons parti väldigt länge av symmetri. Timman undvek att upprepa motståndarens drag så småningom. Men det hände egentligen aldrig så mycket, utan svensken verkade helt enkelt nöjd med remi. Polgar mötte Tiger Hillarp-Persson, som valde att försvara sig med franskt. - Svenskarna spelar båda franskt försvar, kommenterade IM Stellan Brynell. Men dom gör det på olika sätt. Tiger spelar inte lika avvaktande och är beredd att ta större risker. Partiet mellan de två yngre spelarna i kvartetten blev en riktigt holmgång. Polgar attackerade mycket hårt på kungsflygeln och Tiger försökte kontra efter bästa förmåga. Enligt Sydsvenskan kommenterade Ulf Andersson det spännande partiet (han var själv redan klar) med: - Tiger vinner eller förlorar. Med det menade Andersson helt sonika att remi inte verkade så troligt. Ungerskan hade gett material för angrepp. En i publiken råkade välta en stol bara en knapp meter från åskådarna. Spelarna stirrade bara blint ner i brädet utan att låta koncentrationen brytas. Nu blev det ändå remi. Judit Polgar hittade ingen vinstväg, utan tvärtom var det Hillarp-Persson som kommit allt bättre i partiet. De enades om remi via dragupprepning. Femte ronden - Dom tänker och tänker, men det är nog bara för att det inte ska bli pinsamt sen när dom tar remi. Orden är Stellan Brynells, och även om han sade dem med glimten i ögat var det ju lätt att hålla med honom. För partiet mellan vår egen Ulf Andersson som vit mot Judit Polgar såg inte så roligt ut. "Lika intressant som väderleksrapporten", sade någon. Återigen var ställningen symmetrisk för Andersson. Allt såg ut att gå mot en snabb remi. Men sedan hände något. Partiet blev intressantare när mittspelsfasen var avklarad och partiet gick in i slutspel. Andersson hade skaffat sig ett litet överläge. Polgar fick försvara sig. Så småningom visade det sig att Anderssons överläge inte hade varit tillräckligt. Visst är han erkänt skicklig på att arbeta med små fördelar, men det finns gränser även för honom. Partiet slutade alltså remi. Därmed hade Andersson definitivt hämtat sig efter den tunga starten med två förluster i rad. Efteråt bekostade han sig generöst att svara på unga schackentusiasters frågor. "Spelar du holländskt"? "Hur länge har du spelat franskt?" Har du mött Kasparov?" Alla frågor besvarade stormästaren med tålmodigt lugn. Enda gången han blev lite dystrare och mer allvarsam var vid en kort intervju efter partiet. Det var när hans insats under Sigemanturneringens första ronder kom på tal. - Det är sättet som jag förlorade på som var jobbigt, sade han. - Förlorar man när man gjort sitt bästa är det inte att mycket att säga om. Men jag slog ut bollarna själv så att säga. Mina motståndare behövde inte prestera något för att slå mig. Jag saknade den där kämpagnistan. Nu känns det förstås mycket bättre, jag har hittat tillbaka till mitt rätta spel. I rondens andra parti fick Hillarp-Persson se remitrenden bruten. När han ställdes mot den holländske storspelaren Jan Timman fick han känna på exakt försvarsspel. Hillarp-Persson tvingade motståndaren på en ofrivillig kungsvandring. Priset var en offrad löpare mot tre bönder i en välkänd öppning med ovanligt variantval av holländaren. Timman försvarade sig skickligt, och ett andra pjäsoffer från svenskens sida hjälpte lika lite som det första. I tidsnöd fann svensken att det var lika gott att ge upp. Sjätte ronden Jan Timman hade inför sista ronden mot just Polgar chansen att komma ifatt och förbi och själv ta hem förstapriset. Han hade de svarta pjäserna, så förutsättningarna var allt annat än de bästa. Holländaren ska ändå ha all heder, för han försökte verkligen. Han valde en öppning med ömsesidiga vinstchanser. Han offrade bonde för aktivt spel och malde på. Men Polgar försvarade sig säkert och skickligt. Bytte bara av så att det inte fanns några pjäser kvar att laborera med. - Det är remi, sade Stellan Brynell i kommentatorrummet efter svarts 20 drag. Visst fick Brynell rätt, även om Timman fortsatte åtskilliga drag ytterligare. Han höll uppenbarligen inte med delar av publiken om att det nästan var pinsamt att spela vidare. Ulf Andersson hade ingen chans att ta hem någon turneringsseger. Men han hade möjligheter att revanschera sig för den relativt skrala insatsen så långt. Han ställdes mot landsfränden Tiger Hillarp-Persson. Den senare hade hävdat sig väl i turneringen och visat att han kan spela jämnt mot så gott som vem som helst i världseliten. Ganska tidigt i partiet var det klart att detta skulle kunna bli Anderssons mest intressanta under malmödagarna. Han fick en liten fördel och på säkert Andersson-vis växte den allt mer i slutspelet. Hillarp-Persson försvarade sig efter bästa förmåga, men den här duellen var motståndarens. Efter 87 drag så gav Tiger upp och Andersson hade äntligen lyckats vinna i Sigemanturneringen, och dessutom undvikit sistaplatsen. Hillarp-Persson hade i tidsnöden ställt sitt ena torn på en lite väl utsatt ruta. Andersson missade ett enkelt läge att vinna kvalitet i 28:e draget. - Jag trodde inte han skulle kunna sätta bort sig, så jag letade inte efter några sådana misstag, sade en trots allt mycket nöjd Andersson efteråt. - Tur jag fick veta om min miss efteråt och inte under partiet, för då vet man aldrig hur det skulle kunna ha slutat. Slutställning: Judit Polgar 4; Jan Timman 3,5; Ulf Andersson 2,5; Tiger Hillarp-Persson 2 poäng.