Jonny Hector av Pär Träff Malmö den 19/4 anno Domini 2002. Regn! Är det något som är karakteristiskt för Malmö så är det regn. Idag duggregnar det. När det väl börjar håller det på i flera dagar i sträck. Himlen är täckt av moln. Allt är grått. Jag går ut och ställer mig för att vänta på bussen. Jonny och jag ska träffas på centralen. Bussen är grön och lång. Någon sade en gång till ett barn som inte lärt sig läsa och skriva; säg ett långt ord! "Tåg"! svarade barnet. En buss är inte riktigt lika lång som ett tåg, men det räknas nog ändå. Bussarna i Malmö är det, gröna alltså. Så har det alltid varit. Vi trivs med det här i Malmö! Jag stiger på. Med snigelfart kryper bussen närmare centralen. Väl framme ser jag Jonny direkt. Han har väntat på mig en stund. Vi går tillsammans i blötan mot ett av caféerna i Malmö. Det blir Bagels Café på gamla väster. Ett charmigt litet café med väldigt goda bagels. Jonny beställer kaffe och jag hoppar över bageln och tar en muffins med juice. Jonny är en mästare - en mästare i schack! Hector, Jonny. Född i Malmö 1964. Han har blå ögon och är av medellängd. Civilstånd: gift. Bosatt i Helsingör, Danmark. Hustrun är ingenjör. Hon spelar inte schack. De har inga barn. Låg- och mellanstadiet gick han på Sorgenfriskolan. Högstadietiden fördevs på Stenkula- och gymnasiet gick han på Pildammsskolan. Vid fjorton års ålder började han spela schack. Sitt första parti spelade han mot en sjuårig pojke och det partiet förlorade Jonny. Rockad och en passant kunde han inte då, men han har lärt sig hur man gör nu! Jonny Hector är född och uppväxt i Malmö. Sin bakgrund som schackspelare har han i Kirsebergs SK och numera spelar han för Limhamns Schackklubb. Jonny är en av Sveriges absolut bästa schackspelare. Han är idag schackproffs. -Har du någonsin ångrat ditt val att leva på schack? -Tvärtom! Efter gymnasiet, en kort militärtjänst och några enstaka kurser vid universitetet valde jag schacket. Det är egentligen inte så mycket ett val att bara spela schack utan mer att man slutar göra annat. Man blir inte schackproffs bara av att resa och spela. Under min studietid såg jag till att det fanns gott om tid att spela. Sedan köpte jag ett interrailkort och åkte ut i Europa. Pengarna från tävlingarna tog inte slut så jag bara fortsatte. -Om pengarna tagit slut hade ditt liv sett annorlunda ut då? -Ja, kanske, men 1985 var det lättare att klara sig som IM än det är idag som IGM. Jag var ute ungefär nio månader per år och spelade, säger Jonny. -Spelar du lika mycket idag? frågar jag. -Numera är jag ute kanske tre eller fyra månader om året. Man spelar bättre om man inte spelar allt för mycket. -Har din spelstil förändrats under åren? -Jag har alltid spelat aktivt. Orginaliteten har minskat lite med åren. Idag har jag bättre förståelse för att vissa drag helt enkelt inte duger. -Förfinas en spelstil ju mer man håller på? -Framgången ger det. Spelar man på ett visst sätt och bara förlorar förstår man till slut att det inte är bra. Jag spelar mer försiktigt nu, men ibland går det inte att låta bli att vara lite orginell. Jag tycker om det kombinatoriska. -Kräver du av dig själv att du alltid ska spela skarpt? -Det är inte roligt att spela exakt likadant hela tiden. Jag försöker spela fantasifullt i mina partier. Jonny berättar att han har som mål att i varje parti få upp en ställning som är värd ett diagram. Beträffande orginalitet så anser han att man ska spela det man själv uppfattar som spännande ställningar. -Kollar du på gamla schackklassiker och världsmästare? -Alla världsmästare har varit fantastiska schackspelare. De har alla partier som är mycket sevärda, svarar Jonny. -Hämtar du inspiration därifrån till öppningar? -Jag tittar på deras öppningsspel, men ibland byts öppningar ut bara för att världsmästaren byter öppning. Det innebär inte att den är dålig. Det blir mer ett mode. Jag anser inte att man behöver spela som alla gör just nu. Idag är det inte många som vågat sig ut på Malmös blöta gator. Gatorna står tomma och vi är de enda gästerna i caféet. Personalen pratar vid kassan. Ute duggar det fortfarande. Mellan hostattackerna och snörvlandet klarar jag av att klämma fram mina frågor. Jag tar en tugga av min muffins och en mun juice. Det blir en gröt i munnen och alltihop smakar lite apelsin. Jag frågar om det finns slump och tur i schack? -Ja, man kan ha tur men inte otur, svarar Jonny. -Hur menar du? -Otur är dåligt spel. Turen ligger i motståndarens val. Antingen om han spelar sämre än vanligt eller om han går in i en öppning man förberett. -Du började spela som fjortonåring. Är det inte för sent? -Nä, ler Jonny. Jag tror att man har fördelar av att vara äldre. Kunskapen fås från böcker i stor utsträckning. Man lär sig öppningar och man lär sig schack på ett annat sätt än när man är yngre. Jonny fortsätter: Jag provade olika saker i tonåren. Sedan kände jag att jag ville prova på schack och fastnade direkt. Det var roligt. Efter ett tag märkte jag att jag blev bättre. Jag steg hundra poäng per ratingperiod de första två åren! -Känner du att du med din person och spelstil influerat schacket? -Nej, svarar Jonny och fortsätter, men kanske inspirerat. Jag vill spela underhållande schack. Det är roligt om det uppskattas. Malmö är insvept i dis. Det är rått och kallt. Inne på caféet är det varmt. Det drar på mig och min förkylning, så jag reser mig upp och stänger dörren. Jag snorar och snörvlar men fortsätter tappert mitt frågande. -Vad är dålig stil i schack? undrar jag. -Att slå brädet i huvudet på motståndaren, ler Jonny. Nej, men att uppträda sportsligt är viktigt. -Finns det något du ogillar att din motståndare gör under ett parti? -Står man bra så stör inte mycket. Står man dåligt är till och med färgen på gardinerna oerhört störande. -Har du någonsin varit så bra som du är idag? -Jag spelar ojämnt. Mitt spel varierar mycket. Idag ligger jag på ungefär samma nivå som under de senaste fyra, fem åren. En period stiger ratingen och sen kan det vända. Jag har legat runt 2500 i många ratingperioder. Det gör inget om det stiger, men däremot om det sjunker. -Kan du känna under ett parti att "nu kan ingenting gå fel"? -Ja, och det är då man är som mest sårbar. Det är undergångens början. Det är svårt att styra, men det är en dödssynd för en schackspelare. Jonnys starka sidor ligger i det kombinatoriska och hans fantasifullhet vid brädet. Han säger att han tappar lusten för schack om det inte finns skapande. -Min styrka ligger i det praktiska spelet. -Hittar du starka idéer innan partierna genom förberedelser? -Det är både och. Det är lika roligt att hitta orginella idéer vid förberedelser som att vara kreativ vid brädet och hitta dem där. Öppningar är lättare att lära sig än mittspel och slutspel, säger han. Öppningar är något han lägger mest tid på. Men hur ser han på träning för juniorer? -Det är lättare att lära sig öppningar eftersom det finns så många bra förklarande böcker, säger Jonny och fortsätter. När det gäller att lära sig slutspel så är brons-, silver och guldspringaren väldigt bra. Det gäller att förstå att det finns regler för hur man gör. Slutspel är mycket teknik under förutsättning att man kan det! -Har du svagheter? undrar jag. -Ja, säger Jonny leende och tystnar sedan. -Hur ser ditt schackår ut? -Det senaste året spelade jag periodvis för mycket. Det blev för lite vila mellan tävlingarna. I Hamburg vann jag på två poäng över GM-normen och tre poäng över förväntad poäng i förhållande till rating. Det var tio inbjudna stormästare och allt som allt trettio spelare. Det var min bästa prestation under året. Efter Hamburg kom Sigeman. Där har jag min fasta plats sist i sluttabellen sedan några år tillbaka. -Hur kan det komma sig att det går så dåligt i Sigemanturneringen? -Det är starka spelare med. Jag har alltid lättare att spela mot personer med samma eller lägre rating än jag själv. Sigemanturneringen är en kategori tretton turnering med bara starka spelare inbjudna. Förra året tänkte jag spela hårdare mot de lägre rankade spelarna och lite annorlunda mot de andra. Ja, det såg vi ju hur det gick, tänkte jag. Men det vågade jag inte alls säga till Jonny. Risken att han argt och förnärmat skulle rusa ut från caféet och helt enkelt vägra låta sig intervjuas mer, efter att jag låtit en sådan groda hoppa ut ur min mun var alltför stor, så jag höll tyst. -Efter Sigemanturneringen spelade jag på Bornholm, fortsätter Jonny, och där blev resultatet ok. Det var sedan det började köra ihop sig riktigt ordentligt. Jag fick en dålig start i SM. Hela turneringen blev en katastrof. Jag kom hem från Bornholm klockan halv två på natten och sedan bar det av till SM klockan sju samma morgon. Under hela sommaren hade jag inte en enda ledig dag mellan turneringarna. Jonny fortsätter.-Resultatet i Copenhagen Open var varken bra eller dåligt. Sedan blev det en tävling till i Tyskland, Pyramiden Cup i Fürth. Jag vann där året innan så jag tyckte att jag borde ställa upp. Efter det var det lagmästerskap på Island följt av en turnering där och lag-EM i Spanien, Malmö Open, Rilton och en turnering i Köpenhamn. -I Malmö Open gick det bra! säger jag. -Ja, det är en tävling som passar mig. Sju vinster i Malmö Open är lättare än nio remier i Sigeman, replikerar Jonny. Min muffins minskar lite. Den ser väldigt god ut och är det säkert också när man kan känna vad den smakar. Det är alldeles tomt sånär som på de som jobbar i caféet. En kille med förkläde kommer in och byter ut värmeljuset som slocknat på vårt bord. De små dukarna som ligger ovanpå de större är kontrasterande blå mot det vita. Invid väggen mitt emot mig står bordet med koppar, bröd, bestick och vatten. Det finns gurka där också och servetter. Ett par fötter vandrar förbi utanför fönstret. Fotstegen skrapar mot trappan. Dörren öppnas och en man kommer in. Han börjar samtala med de andra vid kassadisken. -Vad är det som skiljer dig från de riktigt stora inom schacket? undrar jag. -Ja, visste jag det så skulle det inte vara någon skillnad. Det är väl så att de tänker schack på ett annat sätt. Ibland diskuterar jag en ställning med Shirov i mitt lag i Bundesliga och han kan börja med att direkt föreslå ett drag som är fem drag från ställningen vi har på brädet. Andra måste först tänka sig fram dit där de riktigt stora börjar sitt tänkande. -Hur många drag framåt räknar du i en ställning? -Det varierar. Det var en ställning mot Vernersson i SM då jag räknade tjugosex drag framåt. I andra ställningar behöver man bara se ett enda drag. Ibland räcker det med att fatta att en viss pjäs ska stå på en viss ruta så fixar det sig. -Litar du på schackböcker? -En idé är värd att prova. Ett drag i böcker ska man inte lita på rakt av. En spelare som använt tre veckor på en ny idé ger inte bort det arbetet genom kommentarer i Informator. Många lägger ut fällor. -Är det bra för barn och ungdomar att spela schack? undrar jag. -Ja, det tror jag. Det är bra för logiken. Man har nytta av det i skolan. Det är bra för en tio-åring att sitta stilla i tjugo minuter och bara tänka. -Hur ser du på FIDE och Sveriges Schackförbund? -De har mycket olika roller och går inte helt att jämföra. Inom FIDE noterar man att det finns helt olika sätt att se på demokrati i olika delar av världen. FIDE drar sig mer och mer mot att schacket är för långsamt. Jag tycker att det är bra om schack får vara långsamt. Det är för få schackspelare i FIDE-toppen. När Campomanes var ordförande kunde han sitta och se på olika partier i till exempel VM. Han var själv schackspelare. Det fanns berättigad kritik mot honom, men det ger ett gott intryck om de som bestämmer själva har intresse för spelet. Det är mycket bra att till exempel Ingvar Carlsson i Sveriges Schackförbund spelar tävlingar. Det är bra om spelet betyder mycket för dem som fattar besluten. -Hur ser den kommande sommaren ut för dig? -Den kommer att se ungefär likadan ut som föregående sommar, men jag tar bort någon turnering för att få vila mer. -Förbereder du dig inför tävlingarna? -Ja, jag gör en del innan tävlingen, men de riktiga och viktigaste förberedelserna gör jag i samband med partiet. Nu ansåg jag att det var läge att ställa Frågan! Jag hade under intervjun länge tvekat inför detta men nu skulle jag få svar. Schackvärlden höll andan. Vi har länge velat få svaret och nu skulle det äntligen ske! Jag harklade mig försiktigt, hostade en extra gång och så var tiden inne. Nervositeten ökade. Hjärtat bultade. Jag tänkte ställa Frågan! NU! -Är du bättre i schack än Stellan Brynell? Nervöst väntade jag på svaret. Jag såg Jonny ordentligt i ögonen. Han darrade inte ens! Ingen nervositet där inte! Jonny öppnade munnen sakta. -Ja, det är jag! sade han betonande varje ord. De dånade likt dova klockslag i mitt huvud. Världen stod stilla. Ett tag undrade jag om allt fortfarande fanns kvar. Caféet vi satt i minskade plötsligt till ett intet. Varats råa existens skrattade mig i ansiktet. Essenser lyste med sin frånvaro. Tillvaron - en naken existens utan yttre attribut, utan egenvärde, mål eller mening, ett vara utan nytta och till gagn för ingen, uppenbarade sig för mina ögon. Jag såg alltings innersta. Mitt liv passerade revy. Förlåten i templet rämnade. Plötsligt! Jag fick en lysande idé. Jag skulle bli tvungen att kontakta Stellan Brynell för att verifiera detta oerhörda. Jag hämtade mig sakta. Intervjun gick vidare. "The show must go on!" -Har du andra intressen än schack? frågade jag. -Ja, svarade Jonny. Det har jag. Jag reser gärna, även utanför schacket. När jag till exempel spelar i Bundesliga kommer jag ofta till spelorten en dag tidigare för att kunna se mig om i staden och se nya miljöer. Jag läser och så följer jag med i sport. -Är du nöjd med ditt spel i Elitserien? -Det är inte bra att jag bara tog ett halvt poäng på de två sista ronderna. Även om det var Sollentuna och Rockaden vi mötte. Tjugo poäng av tjugotvå och samma slutpoäng som segraren är överlag ett godkänt resultat för laget, även om det naturligtvis hade varit roligare att vinna. Det var så jämnt att det hade räckt att någon motståndare hade hickat till så hade det varit vi som vunnit. Det är kollisioner med andra ligor som gör att Skara och Lund är svåra för oss. De matcherna ligger oftast som enkelrond. -Har du haft en personlig tränare? -Nej, den senaste tränaren jag hade lärde mig sätta matt med två löpare. Efter det har jag tränat själv. -Är det viktigt med klubbkänsla? snörvlar jag. -Ja, det är viktigt, svarar Jonny. Det är bra och roligt att ha förmånen att spela i en sådan klubb. Intervjun avrundas av ett ihållande mobilringande från kassan. Med dessa signaler i öronen reser vi oss upp och går mot utgången. Ute möter oss Malmös regntunga skyar. De välkomnar oss med sina våta droppar. I vattenpölarna på gatan syns spåren efter dem. När jag kommer hem till min lägenhet sätter jag mig ner vid datorn. Omtumlad och trött trycker jag på tangenterna för att låsa upp den. Fläktarna susar som om ingenting har hänt, som om inget har förändrats. Med darrande fingrar skriver jag ett e-brev till Stellan Brynell, i vilket jag försiktigt omtalar mina upplevelser tidigare under dagen. Stellans svar kommer dagen efter! Det dimper ned i min e-brevlåda. Likt en blyklumps ihåliga skrammel mot betong ekar dess tyngd i cyberspace. I eldskrift läser jag: "Tyvärr har Jonny rätt. Han är en bättre schackspelare än jag!"